Det finns inte mindre än fyra små muséer i Ljugarn som alla ligger i området kring Ljugarns hamn, Ljugarns ”kulturudde”. De är öppna alla dagar från midsommar fram till mitten av augusti mellan kl. 14.00 och 17.00.
Det kostar inget att besöka museérna men man tar gärna emot en frivillig ”utträdesavgift” som stöd för verksamheten.
En strandridare var en sorts tulltjänsteman vars uppgift var att ta upp tull och förhindra smuggling.
Den gamla Strandridaregården i Ljugarn uppfördes troligen på 1720-talet och är idag den sista bevarade, i originalutförande, strandridaregård på Gotland. Byggnaden som är statligt byggnadsminne, visar på bottenvåningen hur en strandridares bostad såg ut. Den är möblerad med hjälp av Länsmuseets samlingar och med ledning av strandridaren Lars Strömbergs bouppteckning från år 1790.
På ovanvåningen finns Sveriges enda fysiska tullmuseum, där man bl.a. kan studera diverse klassiska smuggelknep.
Läs mer om Strandridaregården hos Statens Fastighetsverk
Museet är inrymt i det som var Gotlands Lantmäns Centralförenings stora hamnmagasin, byggt 1896. På loftet finns en föreläsningssal med plats för 120 personer och en permanent utställning med gotlandsforskaren Mathias Klintboms fantastiska fotografier från Lau socken i början av 1900-talet och föremål från det standnära fisket.
I bottenplanet finns ett Galleri som är välbesökt och där ett antal konstnärer ställer ut varje sommar.
De tre Lausholmarna utanför Ljugarn användes tidigare som betesmark för kor, hästar och lamm från traktens gårdar samt för skörd av hö. I Pråmboden, som finns i hamnen, ligger den sista av fyra pråmar som användes för transporter av kreatur och hö. Pråmen är 12 meter lång och 5 meter bred. Den byggdes 1927 och användes fram till 1986.
Strandridarnas brygghus, som ligger alldeles bredvid Strandridarebostället, inrymmer numera en unik samling gotländska fossiler. Utställningen helrenoverades 2021 och invigdes den 6 juli 2021, av Gotlands landshövding Anders Flanking. Den nya utställningen är baserad på Sara Eliassons bok ”Gotlands fossil och geologi”, som utgavs i maj 2021.
Stolpkvarnen i Ljugarn på lotsbacken är belägen på uddens högsta punkt. Den uppfördes 1828 och var avsedd ”till lotsarnes bruk och nytta”. Kvarnen användes av folket på backen ännu i slutet av 1940-talet.
En vindflöjel på taket har viktiga årtal i kvarnens historia utstansade. Där kan man se byggnadsåret samt årtalen för mer genomgripande renoveringar i modern tid.
Kvarnvingarna vrids ett kvarts varv varje kvartal för att axeln skall hålla sig rak och så att slitaget från sol och regn skall fördelas jämnt över axelns utstickande delar och kvarnens vingar